Erik Brännström | Kom och smaka på mitt Skellefteå!
– Ja tack, svarar jag, och låtsas som att det hör till min dagliga rutin att dricka kaffe med ost i.
Vi väntar på att SVT ska komma på besök för att göra ett livesänt morgoninslag från Eriks trädgård.
Erik ska under en pågående livesändning grilla “cave man style”. Medan vi dricker vårt kaffe så förbereder han sig, lugn som en filbunke, för att leverera ett inspirerande inslag till alla tittare hemma i morgonsofforna. Han har tajmat grillbädden av björkved helt perfekt när SVT rullar in på uppfarten.
– Cave man cooking handlar om att tillaga maten direkt på glöden precis som på stenåldern, förklarar Erik med en härlig närvaro direkt in i kameran. Han lägger ner spetskål, gul lök, en handfull mandelpotatisar och en hel rostbiff i glöden.
Erik heter Brännström i efternamn, men är känd av de flesta som Vilda Kocken. När TV-teamet, 20 minuter senare har packat ihop och lämnat oss själva vid glöden får vi tid för en påtår (med mer ost i) innan vi ska åka ut till Svedjan Ost. Ett lokalt ysteri och café och jag passar på att fråga honom om namnet Vilda Kocken.
– Vilda kocken har egentligen två betydelser, förklarar Erik. Antingen kan man vara vild eller så kan man vara vild, säger han och ler nöjt.
– För mig står det dels för det vilda köket, med råvarorna från naturen omkring oss, men för mig handlar det också om att det ska få vara vilt i köket. Inte för pretentiöst och strikt.
Från Skellefteå till Kanada och tillbaka
– Ända sedan jag var liten så har jag sprungit runt i Skellefteås skogar och lekt och därmed fått det i blodet och i benen. Alltså det här med att respektera naturen. Att ta tillvara på naturen och dom råvaror naturen kan ge. Bären, svamparna, rötteterna, plantorna och de vilda djuren och fåglarna, förklarar Erik innan han dricker ur det sista ur kaffekoppen.
Men även om Erik i dag bor i Skellefteå, samt är uppväxt här, så har han hunnit bo och jobba på många andra håll i världen.
– Från början av min karriär så fick jag möjlighet att jobba på många fina stjärnkrogar och restauranger så väl i Sverige som utomlands. Jag har bland annat jobbat på Londons äldsta guide michelin krog, på Hurtigruten i Norska havet och på en riktig lyxkrog i Canada där vi flög in dagsfärsk hummer och en lunch kostade 1000 kr. Under den perioden lärde jag mig verkligen grunderna för det fina köket, men jag har alltid burit med mig det norrländska matarvet, förklarar han medan han skär några skivor till från den saftiga cave-mangrillade köttbiten, och sträcker över till mig.
Vi börjar att plocka ihop runt elden som har börjat svalna medan den stigande solen på himlen samtidigt tagit över som värmekälla.
– Men när du nu hade lyckats etablera dig bland stjärnkockar ute i världen, hur kommer det sig att du valde att flytta hem igen då? frågar jag medan jag själv packar ihop mina kameraprylar.
– Vi har ju en frihet här som inte finns någon annanstans i världen. Med allemansrätten kan vi röra oss fritt i naturen och skogen, och framförallt här uppe i norra Sverige har vi ju väldigt ren luft, och bra vattnet i våra sjöar och vattendrag. Dessutom så får råvarorna en speciell karaktär i det karga klimatet, vilket jag uppskattar.
Idag är Erik frilansande kock och konsult. Han har släppt en handfull kokböcker, synts flitigt i TV-rutan samt hjälper företag att ta fram nya koncept, menyer och recepturer och det är allt från livsmedelsföretag till restauranger.
– Vi har ju faktiskt en hel produktionskedja uppe på Solbacken i Skellefteå där vi souviddar kyckling, gör såser med mera. Det vet knappt Skellefteborna själva om, säger han och skrattar.
Planen för dagen är ett besök på prisbelönta Svedjan Ost, då Erik vill lära sig mer om deras produktion samt provsmaka några av deras nya ostar. Initiativet till besöket kom spontant från Erik själv kvällen innan.
– Deras ostar är några av de lokala råvaror som jag gärna använder i köket, och det var länge sedan jag var på besök. Det har hänt mycket sedan jag var där senast så nu är det dags, förklarar han och ler med hela ansiktet.
Vi hoppar in i bilen och rullar ut från uppfarten. Erik vinkar glatt åt grannen som står och staplar ved. Något jag har märkt under denna månad då jag har fått följa Erik är hur genuint intresserad och engagerad i människorna runt omkring sig. Nu sätter vi av mot nya upplevelser tillsammans i Svedjan, som du kan läsa mer om här.
