Dostojevskijs texter i Dario Fo anda.

En till synes uppgiven och likgiltig man upplever i drömmen hur världen egentligen borde vara och fungera. Nu reser han runt och berättar om sin dröm. Ibland är den tokig och svår att begripa, ibland enkel och tydlig – han lever sig in i den och vill så gärna att alla ska förstå.

En klassisk berättaföreställning som på ett lekfullt sätt rör sig mellan allvar och komedi. Nästan som Dario Fo, eller i alla fall inspirerat av hans sätt att med enkla grepp förflytta sig mellan dröm, verklighet, utopi, andlighet, folklig komedi och djup naivitet. Allt kryddat med tydliga spår från såväl Nils Poppe som Charlie Chaplin.