Sjörået och klockorna

En annan historia handlar om kyrkklockorna i Landskyrkan. I hela Sverige hade man under ofredsår vanan att temporärt sänka sina värdefulla kyrkklockor i älvar och vattendrag för att de inte skulle falla i fiendens händer. Detta sägs man ha gjort även i Skellefteå, precis nedanför Bonnstan. När det sedan blev fred hittade man inte klockorna trots idogt letande. En klok gubbe tillkallades och hans analys var att klockorna tagits av sjörået.

– Han sa åt folket att fortsätta leta och att klockorna måste bärgas under absolut tystnad om de hittades. Dessutom måste två vita oxar dra upp dem ur älven, säger Ulf Lundström och fortsätter:
– Efter 20 års idogt letande hittade man klockorna och männen började under tystnad bärga dem.

Plötsligt drogs emellertid deras uppmärksamhet mot en färgskiftning i väst. Färgskiftningen antog formen av ett vaggande föremål som kom närmare och blev allt större. Männen tittade som förhäxade på ljusfenomenet och helt plötsligt utbrast en av dem ”En höna!”. Sekunden efter rasade de till hälften bärgade klockorna ner i älven och drog både oxar och redskap med sig. Efter det har klockorna varit borta för alltid.

På friarstråt i Bonnstan

Men det var inte bara historier av övernaturlig karaktär som florerade i Bonnstan. Många berättelser vittnar om att Bonnstan var en plats inte bara för övernattning och kyrkobesök utan också för romans. På helgkvällarna brukade grupper av yngre män dra runt bland kamrarna och sjunga friarramsor för flickor de hade ett extra gott öga till. Oftast fick de nobben, men i vissa fall släpptes friaren in och fick ligga på tro och loven, alltså påklädd ovanpå sängen, och prata med flickan. Ibland med giftermål som resultat.

Den igenmurade kammaren

Med tanke på att det fanns krogar, drivna av präst- eller officersänkor, i Bonnstan så var det kanske inte så konstigt att det blev slagsmål ibland. Och en gång slutade det riktigt illa. Det var på 1980-talet som en person hittade en igensatt dörr i sin kammare. Därinne hittades blodiga trasor i ett annars orört rum.

– Efter lite undersökande kom det fram att två bröder hamnat i slagsmål 60 år tidigare. Den ena blev så illa slagen att han senare avled varvid modern och brodern satte igen kammarrummet och aldrig mer talade om saken, berättar Ulf Lundström.

En social träffpunkt

Även om Bonnstan ursprungligen byggdes för att kunna svara upp mot kyrkoplikten så blev den också en social träffpunkt på andra sätt. Nattfrieriet är redan nämnt, men Bonnstan skapade även förutsättningar för annan social samvaro av mer profan karaktär. Här sägs det bland annat funnits ett antal krogar, mer eller mindre i lönndom. I området fanns även en marknadsplats där stadsbor och tillresta träffades för att sälja och köpa varor, men också för att umgås, utbyta information och knyta kontakter. Det är även troligt att många samer besökte marknaden. I slutet av 1700-talet fanns det exempelvis samiska bosättningar i bland annat Drängsmark, Kusmark och Stämningsgården. Även vinterflyttande samer är troliga besökare på decembermarknaden, både som köpare och säljare. Innan Skellefteå fick stadsrättigheter 1845 hölls även tingsförhandlingar i närheten av Bonnstan.