När Zinat kom till bygden

NÄR ZINAT KOM TILL BYGDEN

- EN STORSLAGEN BERÄTTELSE SOLIDARITET, ÖVERLEVNAD OCH DEN SVENSKA NATIONEN.

 Vad får en att lämna sitt språk, sin kultur, sina nära – hela sin fasta punkt i tillvaron – för något helt nytt och okänt? I denna icke-polariserande hyllningssång till alla människor som  flytt berättar Zinat Pirzadeh historien om sin flykt från Iran, och det Sverige hon mötte.

I ett fridfullt litet samhälle i Norrland har en grupp människor från jordens alla hörn precis anlänt och tas emot av representanter från byn för att installeras i sitt nya hem – Jörns flyktingcenter. Bland dessa finns Zinat, en ung kvinna på flykt med sin tvåårige son. Hon har rymt från förtryckets Iran och ett våldsamt tvångsäktenskap. Nu söker hon lugn och trygghet. På förläggningen, som är som ett samhälle i miniatyr, jäser dock gamla motsättningar samtidigt som ny vänskap och oväntad kärlek spirar där man minst anar det.

Med ett intimt berättande, levande musik och rumsliga projektioner levandegör Zinat kvinnors utsatta läge i Iran då som nu, sin långa och svåra flykt, tiden på flyktingförläggningen och erfarenheterna av att vara papperslös i Västerbotten.

1991, då Zinat kommer till Sverige, är också året då Ny demokrati kommer in i svenska riksdagen, nazister härjar på gatorna, och islamofobin börjar breda ut sig i landet. Samtidigt finns hos många en stark känsla och praktik av alla människors lika värde och rätt till asyl.

Genom Zinats historia får vi ta del av en berättelse som också handlar om alla som upplevt flykt. Föreställningen är en icke-polariserande hyllningssång till de människor som idag ofta görs till syndabockar och används som slagträ i politiska spel.

I Zinats sällskap får vi skratta, gråta och tillsammans förundras över människans överlevnadskraft och potentialen som uppstår när människor ser varandra i ögonen och erkänner att allt är allas - skogarna, vägarna, berättelserna.

Pjäsen är baserad på samtal mellan dramatikern och regissören Nasim Aghili, som också kom till Sverige som flykting från Iran, och Zinat. Tillsammans har de gjort ett minnesarbete som både centrerar flyktingens erfarenheter och reflekterar över Sveriges potential i att vara en plats för solidaritet och människovärde.

På scenen tillsammans med Zinat finns musikerna Rostam Mirlashari och Amanda Lindgren, som har skapat nya arrangemang till svenska och iranska låtar som varit viktiga för Zinat - folkmusik, pop och visor om flykt, tröst och nya gemenskaper.

Bakom det sceniska konceptet står konstnärsduon aghili/karlsson, som i arbetet inspirerats av både svenskt och iranskt hantverk, liksom av landskap i Västerbotten och Mazandaran. Med sitt experimentella förhållningssätt ackompanjerar de Zinats starka berättelse med skulptur och video.