Agnes Boeske sitter på en farstubro utanför en vindpinad kyrkstuga
#MySkellefteå

Agnes Boeske – Att få börja om i Skellefteå

Sven Burman
Sven Burman
"Det finns tre ord på Svenska som gör mig extra lycklig när jag hör dom. Bastu. Fika och....
Panta. Precis, panta mera" Vi skrattar bägge två. Både jag och Agnes, som den här storyn handlar om. Agnes flyttade till Skellefteå för 1,5 år sedan för att få börja om på nytt och det här är hennes berättelse.

Vi sitter tillsammans utanför en av kamrarna i Bonnstan. En kulturellt viktig och älskad kyrkby centralt i Skellefteå med en historia som sträcker sig tillbaka till slutet av 1600-talet. Hittills har vi alltid pratat Engelska jag och Agnes när vi har sprungit på varandra i olika sammanhang. Nu ska jag göra ett videoporträtt av Agnes och hon har utmanat sig själv och vill prata Svenska. Ett språk som hon aldrig hade hört för 1,5 år sedan. Till sin hjälp har hon skrivit ner några rader ifall hon behöver stöd, men innan vi ens är igång så tappar Agnes sina stödord ner mellan springorna på den farstukvist där vi sitter.
– Typiskt. Nu blir det här ännu svårare, suckar Agnes, men leendet är snabbt tillbaka på hennes läppar.


Agnes är född i Chodziez, Polen, och beslöt sig för att flytta till Skellefteå med sin man när han blev antagen, som en av 4 studenter till Träteknik-utbildningen på Skellefteås campus. En av världens högst ansedda träteknikutbildningar.
– Du vet, när du flyttar, allt är annorlunda, förklarar Agnes. Ett nytt språk, ett nytt jobb, du har inga kompisar. Du behöver lära dig att leva från en dag till den andra och göra dom små stegen. Det är inte jättelätt, men det är verkligen spännande att få börja om.

 

Att Agnes snabbt har lärt sig svenska och nu envisas om att prata svenska med mig får ganska snabbt sin förklaring. Nya språk är en av hennes intressen och något hon har lätt för. 

– I Polen studerade jag albanska och makedoniska, berättar Agnes. Inga meriter som är efterfrågade i Skellefteå tyvärr säger hon och skrattar igen. Men Agnes är en tjej med vassa armbågar och som hunnit ha flera jobb, och nu även startat ett eget aktiebolag, vilket vi ska återkomma till.

Agnes och Konrad sitter på en sten och äter mat som tillagats utomhus.


Varför Skellefteå?

Det är en fin vårvinterdag i mars och solen värmer oss faktiskt. Agnes sitter och lutar sig mot den klarblå dörren till kammaren med en filt över axlarna, och jag sitter utmed. Efter en snörik vinter så har nu snön närmast kamrarnas söderväggar börjat tina och det tittar fram gammalt tort fjolårsgräs.

– Jag vill ju så klart veta mer om din relation till platsen Skellefteå, säger jag som en väldigt öppen fråga.
– Den frågan får jag alltid. Varför staden i norra Sverige där det är snö sex månader per år. Varför inte en stad i en annan del av världen där solen alltid skiner? Den frågan är inte jätte enkel att svara på, men jag tror att Skellefteå utmanade mig. Fick mig att ifrågasätta saker i mitt liv. Det var här som jag började att hitta mig själv och skala bort allt brus. Jag har aldrig upplevt så mycket nytt på så kort tid förut och jag älskar verkligen den norrländska livsstilen.

– Jag har bott i Kosovo, Makedonien, Albanien, Polen men faktum är att jag har aldrig känt mig så hemma som i Skellefteå.  Här finns allt som gör mig lycklig. Här finns människor som bryr sig, tid för eftertanke och vacker natur med hela Swedish Lappland inom räckhåll.
– Dessutom så tror jag att jag uppskattar värmen och somrarna mer efter en kall och snörik vinter. Om jag någonsin skriver en bok om mitt eget liv, bli inte förvånad om namnet Skellefteå förekommer en miljard gånger.

I Agnes ögon finns verkligen en glöd och ett driv. Det gläder mig att personer som henne verkar dras till platsen som jag själv tar för givet. Det är genom människor som Agnes som staden ska utvecklas och bli en ännu modernare och inbjudande plats.

– Jag kan svära inför domstol att det är viktigt att ha en passion för att prova nya saker här i livet, säger Agnes.
– Det passionen gör att jag kämpar lite hårdare. Att jag vaknar lite tidigare på mornarna. För mig är en stor del av den passionen nu kopplad till att lära mig om den arktiska livsstilen och att lära känna platsen som den är.

Agnes arbetar med ett stycke trä.


Inredningsprodukter med en touch av Swedish Lapland

Agnes ansökte i sista sekund till Skellefteåtävlingen Vinn ett AB tillsammans med sin man Konrad. De hade inga stora förhoppningar om att vinna, men det var just vad de gjorde, och nu har de startat sitt nya bolag Feels Like North.
– Jag har aldrig haft några planer på att starta eget, säger Agnes.
– Jag har aldrig känt att jag har haft den rätta affärsidén, men just nu efter 1,5 år i Sverige så känner jag mig så kreativ och inspirerad och när vi nu fick chansen så var det bara att köra. Vi vill skapa inredningsprodukter. Allt i från trä-esspressomuggar till lampor formade till renhorn men som även dom är tillverkade i trä. Agnes gestikulerar med händerna i en cirkel för att illustrera sin idé.

– Våra produkter är inspirerade av Swedish Lappland. Dock så tror jag att vi som inte är uppväxta här ser annorlunda på både platsen och era traditionella hantverk. Min och Konrads plan är att resa runt i hela Swedish Lappland för att hämta inspiration till våra produkter och samtidigt få uppleva den norrländska vildmarken.
– Allt vi producerar kommer hittills från Skellefteå-området. Vi vet vem som är ägare och producenter av råvarorna som vi arbetar med. Det känns verkligen som att den lilla staden kan ge oss allt vi behöver för att driva vårt företag.

Jag och Agnes har pratat i 45 minuter om hennes omstart och jag är verkligen tagen av hennes historia. Medan vi promenerar genom Bonnstan tillbaka mot centrum, genom Nordanå börjar jag själv att fundera hur det skulle vara att flytta till Polen så här mitt i livet. Men jag inser snabbt att jag inte är lika modig som Agnes, och jag känner mig ju faktiskt väldigt hemma i Skellefteå jag också. Som tur är så sker just nu en stor inflyttning till Skellefteå tack vara ett flertal investeringar och etableringar så jag får möjligheten att lära känna nya människor med intressanta bakgrunder, likt Agnes, på hemmaplan vilket verkligen är berikande.

Agnes sitter på en hög av trästockar och dricker ur en kåsa.