Isabell och dottern Lo klappar höns utomhus

Isabell och livet på backen

Ethel Jonsson
Ethel Jonsson
Vägen som leder till backen är slingrande, nyasfalterad och omgiven av röda hus och ladugårdar på båda sidor. Det känns att det här är en by med liv och framtidstro. Och bakom en klunga röda hus syns det vita huset på backen där Isabell, sambon Fredrik och dottern Lo tillsammans med sina djur.

Allting började 2011, av en slump. Isabell och Fredrik var redan ett par och hade precis tagit studenten. Det fanns lösa tankar om att jobba i Norge, eller flytta till en större stad för att prova på det livet, men i stället fick de frågan om de ville hyra en släktgård av Fredriks familj i Skråmträsk.

– Vi tänkte aldrig att det var ett stort steg. Våra kompisar undrade vad vi höll på med, ska ni bo i hus ute på landet? I efterhand kan jag tänka att vi var unga och att det hela var oplanerat. Men det blev riktigt bra.

Att det blev just Skråmträsk som paret flyttade till hörde främst ihop med Fredriks släkt. Han är född i byn, och hans föräldrar bor kvar och kan nu även titulera sig som grannar till paret. Byn i sig sprudlar av liv, och allt man kan behöva finns här: lanthandel, café, badstrand, närhet till naturen, både förskola och skola. Driftiga bybor som vurmar för sin by, som blir genuint glada för varje nytt tillskott och där alla värnar om varandra. Åldrarna sträcker sig från nyfödd till över 90 år, men åldern i sig har inte så stor betydelse berättar Isabell.

– Vi har lika kul med äldre grannar som de i samma ålder som vi. Och på byafesterna är det inga konstigheter att ta en dans med pensionärerna.

Tre unghöns i olika färger.

Drömmen om djur slår in

Isabell har alltid drömt om djur, och älskar alla djur. Djur, säger hon, är livet, och från tidiga barnsben var det hästar som gällde. Hennes drömliv bestod av en lättstädad enplansvilla på landet där tiden las på alla hästar hon skulle ha istället för på städning. I planerna fanns inte familjelivet eller odling, höns eller gårdsliv utan det är nya drömmar hon upptäckt på vägen.

Idag finns inga hästar på gården, men det är dröm som lever kvar och kommer besannas. Just nu handlar det i stället mycket om höns. Isabell kläcker kycklingar, hämtar hem ägg från andra gårdar och är helt inne i hönsbubblan. På gården bor åtta höns, en tupp och tre kycklingar. Här finns även katten Knut som patrullerar gården. Det finns också tankar på att hålla bin och kaniner, och även en idé om att ha kor, får och grisar för eget bruk.

Men, trycker Isabell på, de vill aldrig ha fler djur än de kan mäkta med. Det är viktigt för familjen att livet inte bara består av arbete. Hon berättar att de har bestämt att de ska göra en utflykt eller ha ett äventyr i veckan oavsett hur mycket annat som behöver göras. De behöver inte åka långt eller göra något storslaget. Det viktiga är att lämna gården och spendera tid tillsammans.

På en skoter sitter Isabells sambo Fredrik tillsammans med deras dotter Lo. Snön ligger tjock både på marken och trädgrenarna.

Gnistrande snölandskap precis utanför ytterdörren

Under vintern som precis övergått till vår köpte de en skoter som redan använts i många sådana äventyr. De har snabbt kunnat packa med sig fika, satt sig alla tre på skotern och åkt ut i naturen direkt från gården. Deras hus ligger på en backe, och runt omkring dem ligger vidderna öppna, redo att upptäckas. Åkermark och sjö ligger åt ena hållet, skogen åt det andra. Med skotern har de upptäckt delar av skogen som de aldrig tidigare tagit sig fram till. Det behövs inte så mycket mer för ett helgäventyr.

En skärmfri uppväxt

Familjelivet är viktigt för Isabell, och hon berättar hur kul hon tycker det är att kunna ge dottern Lo en uppväxt på landet.

– För mig har familjelivet på landet lockat, att kunna ge henne allt vad livet innebär. Vi har ingen TV utan i stället får hon kycklingar och ett liv utomhus. Självklart får hon se TV, det ena behöver inte utesluta det andra. Men jag unnar henne ett liv på landet.

Lo var även med vid ett tillfälle som Isabell minns extra starkt.

– Jag fick en kris förra året, det var så mycket som hände efter nyår. Det kändes som tredje världskriget höll på att bryta ut, jag skulle börja om att jobba heltid efter föräldraledigheten. Jag kände vad händer i världen, viruset kom från Kina och allt kändes överväldigande. Jag minns att jag var med Lo i hönshuset och kände att jag behövde göra någonting, jag skulle må bättre av att vara handlingskraftig.

Isabell håller dottern Lo i famnen och ger henne en puss på kinden.

Där och då bestämde sig Isabell för att prova på att odla. Visst, hon hade sått tomater och gurka tidigare men det hade inte blivit inte så bra. Nu beställde hon hem frön och funderade på vad hon kunde använda sig av som redan fanns på gården. Hästbajs hade de mycket av då de vid tillfället hade hästar på gården, och ensilage fanns det gott om, så när våren kom byggde hon upphöjda bäddar efter inspiration från Instagram. Med hjälp av en skottkärra skjutsade hon både bajs och dotter, hon byggde bäddar, la kartong och träflis i gångarna och sådde de flesta fröerna direkt ute i landet.

– Jag hade satt några frön i april inomhus, kål och annat, men inte mycket. Det mesta direktsådde jag i landet i juni och tänkte att det får bära eller brista. Det bar! Vi fick massor med mat och landet har gett mig sån glädje. Det var som terapi att komma hem från heltidsjobbet med mycket projekt och rutiner till att gräva ner mig i landet, få jord under naglarna och vara där ute med Lo. Det har gett mig så mycket mer än jag trodde.

Lo sitter i en skottkärra som Isabell skjuter framför sig.

Mersmak för odling

Inför odlingssommaren nummer två har hon fått tag på pallkragar på den lokala köp- och säljsidan på Facebook och kommer därmed dubbla odlingsytan.

– Jag tänkte att jag har provat bäddar så nu kan jag prova pallkragar.

När Isabell berättar om sina odlingar, och livet i stort, är hon tydlig med att det är viktigt att våga prova och att det inte behöver bli bäst hela tiden. Att det kan vara farligt att titta allt för mycket på vad andra gör, och att man i stället borde fundera på varför man gör något, vad vill man egentligen ha ut?

– Jag är ingen prestationsmänniska. Det är kul när det går bra, vem tycker väl inte det, men jag har aldrig pressen på mig själv att det ska bli något. Blir det inget får jag prova något annat. Man får inte tro att det bara ska rulla på, det blir sällan som man tänkt men bra ändå.

Isabell vattnar sina odlingar iklädd en sommarklänning.

Upptäck Skråmträsk med omnejd