En magisk kväll på Kågefjärden
– Det är fina förhållande där ute idag, konstaterar Emil medan han och Rebecca bär ner en av kajakerna från bilen till vattnet.
– Nästan vindstilla på läsidan och om två, tre timmar lägger sig nog havet platt
En skyddad del av Skellefteås skärgård
Klockan är 16.00 och vår plan är ännu vag. Ganska skönt faktiskt. Den kretsar mest kring att äta middag uppe på Bastuholmen, Storhällan, och sen kaffe på det så klart. Alltid kaffe. Rutten dit är ännu inte bestämd men vi paddlar ut från hamnen, en bit uppströms i Kågeälven som möter havet i ett läckert delta, innan vi vänder ut i havet igen och styr mot Bastuholmen. Jag ber Emil berätta lite om fjärden. Det är ju trots allt hans hemmaplan.
– Jag skulle säga att Kågefjärden är den mest skyddade delen av Skellefteås skärgård, och därför perfekt för att paddla kajak, men då är jag ju född och uppväxt här och troligtvis partisk, säger han och skrattar.
Han har lagt paddeln i knäet och låter händerna släpa i det friska bräcka vattnet när vi nu får lite skjuts i ryggen av älven.
– Många sund och utlopp är grunda och går endast att nå via kajak vilket är läckert. Till Bastuholmens två bryggor vid Storhällan respektive Lillhällan kan de flesta paddla, oavsett paddlingsvana.
Rebecca verkar ha gått in i någon slags meditativ bubbla och paddlar på i ett stabilt tempo 100 meter framför oss, uppslukad av havet, ovetandes att vi släpar efter. Fint på något sätt.
Det passerar ett par båtar men som av respekt håller ordentligt avstånd för att inte skapa svallvågor. Längre ut i skärgården ser vi ett par segelbåtar kryssa ut mot öppet hav. Kanske ska de norrut för en natt i Furuögrunds gästhamn. Kanske söderut mot Bjuröklubb eller Gåsören.
Läs vår kompletta paddlingsguide här
Middag på Storhällan
När vi angör gästbryggan vid Storhällan har Rebecca redan packat ur kajaken och börjat göra i ordning för middag.
– Kall potatissallad med Svedjans gårdsost, blir det bra, ropar Rebecca från toppen av hällan medan jag och Emil drar upp kajakerna på stranden.
Medan vi äter pratar vi om kajakturer vi har gjort eller inte gjort. Småälvarna. Burvik. Skellefteälven. Om tältnätter på öar som vi inte minns namnet på.
– Kommer du ihåg när vi satte i kajakerna i Buskösundet och paddlade ut till Pite-Rönnskär, frågar jag Emil.
Vi har paddlat rätt mycket ihop jag och han och har en del turer att se tillbaka på.
– Ja, när vi mötte den där galna äventyraren som skulle paddla Norska, Svenska, Finska och Danska kusten på ett år, säger Emil entusiastiskt.
– Jag minns att vi gav honom allt vårt fika då han brände 10.000 kcal per dag.
Hemfärd på spegelblankt vatten
Innan vi har ätit klart är klockan nästan 20, men det är fortfarande t-shirt-varmt och solen står fortfarande högt över trädtopparna. Det är ju så den här tiden på året.
När vi paddlar tillbaka mot Kåge hamn är det precis som Emil har förutspått. Det är helt vindstilla och havet är nästan som en spegel. Vi paddlar vi in i Kåge hamn igen och det enda jag kan tänka på är att planera nästa paddeltur. Kanske redan i morgon